I Storbritannien var Tony Blair en av de drivande krafterna bakom etableringen av BIDs och BID-lagstiftningen infördes vid årsskiftet 2004-05. Planeringsarbete och pilotprojekt hade pågått sedan början av 2000-talet, och lagstiftningen i England blev klar i september 2004. Behovet av förbättringar i den offentliga miljön var en viktig anledning. BIDs, engelsk modell, har fått en något annorlunda framtoning än i USA, med större inflytande från stat och kommun.
Varför BIDs i Storbritannien? Storbritanniens BID-lagstiftning syftar till: • att uppmuntra samverkan mellan det lokala näringslivet, fastighetsbolag och offentliga verksamheter • att uppmuntra till investeringar i offentliga miljöer • att offentliga miljöer kännetecknas av “liveability” • att skapa och bibehålla hållbara “communities” • att medborgare och näringsliv skall kunna påverka den urbana miljön, och, i och med detta, den enskilde individens livskvalitet.
Under de senaste 20 åren, sedan lagstiftningen om BIDs infördes i Storbritannien, har Storbritannien gått från noll till mer än 330 BID-distrikt, som bidragit med över 150 miljoner pund till stads- och platsutvecklingen varje år. Storbritanniens BID-distrikt representerar nästan 120 000 företag över hela landet. Bara i London finns det 74 BIDs som genererar 60 miljoner pund av avgiftsinkomster som återinvesteras lokalt för utveckling och förvaltning av London.
Benjamin Ingrosso och Silvana Imam – Tänd alla ljus.
Återstarten efter COVID-19 gav oss en möjlighet att omvärdera och omforma vårt samhälle, och det är viktigt att vi tar med oss dessa nya insikter om klimathotet. En ny inriktning mot ett fossilfritt samhälle kräver inte bara medvetenhet utan också konkreta åtgärder, och ekonomiska reformer spelar en central roll.
I Paris har borgmästare Anne Hidalgo introducerat konceptet ”15-minutersstaden,” där människan står i centrum och viktiga resurser som jobb, skolor, grönområden och shopping finns inom 15 minuters cykelavstånd från hemmet. Det här konceptet kan vara inspirerande för Sverige och kan kombineras med näringspolitiska reformer, såsom en svensk BID-lagstiftning, för att främja lokal utveckling.
Den cirkulära ekonomin blir alltmer aptitlig, och Sverige bör ta den på allvar. Genom att uppmuntra köp av tjänster istället för nya produkter och genom grön skatteväxling, som kan inkludera avskaffad moms på tjänster och höjda skatter på nyproduktion av varor, kan vi främja hållbara konsumtionsmönster. Digitaliseringen kan skapa förändringar i köpbeteenden och leda till butiksdöd och tomma stadskärnor, men den cirkulära ekonomin kan vara svaret på dessa utmaningar. Genom ökad efterfrågan på tjänster kan traditionella yrkesgrupper som skräddare, skomakare, och andra hantverkare få en renässans och bidra till hållbar platsutveckling.
Fossilfritt, lokalt och cirkulärt blir därmed nyckelorden för framtiden. Att göra konkreta satsningar inom dessa områden är ett självklart steg i rätt riktning. En BID-lagstiftning kan vara en betydande lösning för att underlätta och påskynda övergången mot en hållbar framtid. Likt det snabba framtagandet av vaccin mot Covid-19 visar, kräver förändringen förberedelse, proaktivitet och samarbete inom olika sektorer. Vi har möjligheten att skapa en ljusare och mer hållbar framtid, men det kommer inte att ske av sig självt – det kräver engagemang och handling från oss alla.
Föreställ dig att du anländer till ett nytt land, helt ensam utan familj eller gemenskap vid din sida. Du känner dig omedelbart annorlunda och söker febrilt efter en plats där du kan känna dig hemma.
I hela USA var de kinesiska stadsdelarna en fristad för immigranter från Kina när de först anlände till deras nya hem. Trots trånga och överbefolkade förhållanden erbjöd de kinesiska stadsdelarna en känsla av gemenskap och tillhörighet. Stadsdelarna blev avgörande sociala och kulturella knutpunkter för invandrargrupperna, där de smälte samman traditioner från det förflutna med nya lösningar.
Trots utmaningar som gentrifiering, stigande hyror och ökad främlingsfientlighet, särskilt i spåren av covid-19, är de kinesiska stadsdelarnaen form av kulturella enklaver som är viktiga att bevara. Den nordamerikanska kulturmiljöorganisationen National Trust for Historic Preservation arbetar därför aktivt för att bevara dessa stadsdelar och därigenom bidra till en mer mångfacetterad tolkning av den amerikanska historien. #TellTheFullStory Läs mer »»»
Helena Holmberg från Socialförvaltningen Nordost, Göteborg stad, Lena Dalerup från Innerstaden Göteborg och Pernilla Hallberg från Bid Kville/Fastighetsägare Centrala Hisingen och Bergsjön 2031 bjuder in till en nationell kunskaps- och nätverksdag för stads- och platsutveckling genom bid/platssamverkan.
Evenemanget äger rum den 8:e februari klockan 10.00-17.15 i Medborgarhuset, Gamlestaden, Göteborg. Dagen vänder sig till alla som är involverade i stads- och platsutveckling med bid/platssamverkan som verktyg, inklusive verksamhetsledare, fastighetsaktörer, kommunrepresentanter, andra myndigheter, branschorganisationer, forskare, experter, konsulter och akademiker.
Storstan Street Brass: Suburbia – New Orleans nästa: Det här gänget är så duktiga. Nu vill man tillbaka till New Orleans. Sverige behöver en offensiv kulturpolitik. Besparingar på 1 miljard i kulturbudgeten drabbar vårt svenska musikunder och är riktigt dålig kulturpolitik! #platsutveckling#platssamverkan
Det finns två huvudmodeller för platssamverkan: BID-modellen (Business Improvement Districts – BIDs) och The Main Street Approach. BID-modellen etablerades i Kanada under början av 1970-talet, och tillämpas idag i Nordamerika, Sydafrika, Europa och snart även i Australien. The Main Street Approach är utformad av stiftelsen The National Trust for Historic Preservation, som 1980 bildade dotterorganisationen Main Street America för att administrera modellen. Idag tillämpas den för platsutveckling av 16 000 kulturmiljöer i hela USA. Modellen är numera en välbeprövad, effektiv revitaliseringsprocess för såväl huvudgator i storstäder som hela småorter och destinationer.
Platsvarumärke med grafisk profil och logotype.
Alla platser har en särart Geografiska förutsättningar, traditioner, den fysiska miljön, tillfälligheter och personliga initiativ – alla platser har en unik särart, som kan förädlas och utvecklas.
The Main Street Approach är en strategi The Main Street Approach är en strategi som utvecklades av National Trust for Historic Preservation under 1980-talet i USA för att bevara och återuppliva stadskärnor och huvudgator i småstäder och stadsdelar. Målet med modellen är att främja ekonomisk tillväxt, bevara kulturarvet (traditioner, seder, bruk, byggnader, bebyggelsemiljöer och arkitektur) samt förbättra den övergripande livskvaliteten.
”If we are willing to invest in ourself, we are finding that others are willing to invest in the community, too.” ~ Kelvin Perry, Project Manager at City of Danville
Samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område I grova drag innebär The Main Street Approach en mellan olika intressenter formaliserad samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område via ett till lokala förutsättningar anpassningsbart ramverk med fyra, fasta grundstenar (points), kring vilka utvecklingsstrategier (transformation strategies) formuleras. De fyra grundstenarna är organisation. gestaltning, marknadsföring och ekonomisk livskraft. Förutom de fyra grundstenarna ingår i The Main Street Approach åtta vägledande principer (guiding principles), varav en är kvalitet. Kvalitet ses som en nödvändig, genomgående framgångsförutsättning.
Man tar fram en utvecklings- och affärsplan för området.
Main Street Programs Main Street Programs är organisationer och samarbetsinitiativ som arbetar enligt The Main Street Approach för att uppnå dessa mål.
Formaliserad samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område.
Uppföljning och utvärdering Main Street America för kontinuerligt statistik över Main Street-resultaten, vilket sannolikt bidrar till att motivera intressenterna i de lokala samverkansorganisationerna till ideella insatser i den omfattningen som – särskilt initialt – förutsätts.
Revitalisering av industrihistoriska miljöer i Danville.
De fyra grundstenarna – ”The Four Point Approach”
1/ ”Organisation” – att arbeta mot gemensamma mål på en ort Sunt förnuft i volontärdrivna program och väl organiserade styrelse- ochkommittéverksamheter En bra ledning/organisation kan underlätta det svåra arbetet att fåkonsensus i, och samarbete mellan, de skilda grupperna med intressen i område.
2/ “Gestaltning” – innebär att få området i ”top physical shape”. Arkitektur och gestaltning överför ett visuellt budskap om området. Skapa en inbjudande och lockande atmosfär genom skyltfönster, parkeringar, gatuskyltar, gatubelysning, gångstråk och landskapsplanering. Dra nytta av områdets främsta tillgångar, som historiska byggnader och stadsdelens arkitektoniska karaktär.
3/ ”Marknadsföring” – image och erbjudanden Genom att marknadsföra områdets unika tillgångar genom annonsering, affärserbjudanden, lokala arrangemang och marknadskampanjer får man fram en positiv bild för handel, investerare, nya affärsverksamheter och besökare i allmänhet.
4/ ”Ekonomisk livskraft” – att finna nya verksamheter och ett nytt utbud för orten Det innebär att finna nya eller bättre inriktningar/nytt innehåll för företagen på orten/utmed engata. Man bör både hjälpa existerande affärsföretag att expandera och arbeta på att rekrytera/hitta nya företag för att stärka områdets konkurrenskraft.
Åtta vägledande principer – ”The Eight Principles of Success”
1/ Satsa på bredd Ingen specifik och enstaka fokusering. För att skapa en framgångsrik, hållbar och långvarig revitalisering krävs en bredd på innehåll, utbud och arrangemang/aktiviteter.
2/ Tillväxt skapas genom att lösa enkla problem först och kontinuerlig ökning ”Krypa innan man går”. Framgångsrika upprustningsprogram börjar med basala enkla aktiviteter som visar “att något är på gång”. Lös enkla problem först – allt efter hand som de deltagandes förståelse/intresse ökar för upprustningsprocessen kommer man att kunna bemästra mer komplexa problem och mer ambitiösa projekt.
3/ ”Self help” – egen vilja och önskan att vilja förbättra och ändra Ingen annan kommer att rädda er ort. Den lokala ledningen måste ha viljan och förmågan att mobilisera de lokala resurserna.
4/ Ingå ett offentligt och privat partnerskap – skapa samverkan Både offentliga och privata sektorer har starka intressen i området och måste samarbete för att nå gemensamma mål rörande upprustningen av ett område. Var och en har sin roll, men måste bilda ett effektivt partnerskap.
5/ Identifiera och se kraften i lokala tillgångar Unika lokala tillgångar måste ses som en resurs. Exempel är unika byggnader som ger en ökad känsla för det lokala.
6/ Kvalitet – tillfälliga klipp och klistra lösningar har en förmåga att bli permanenta Betona kvalitet i alla aspekter av upprustningsprogrammet. Detta gäller för samtliga element i processen – från fönsterskyltning till kampanjer och undervisningsprogram. Lågbudget och ”klipp och klistra”- ansträngningar förstärker en negativ bild av orten och besöksmålet. Koncentrera på kvalitetsprojekt!
7/ Förändring – skeptiker kan bli troende Attityderna i en nedsliten stadsdel svänger om. Till en början tror ingen på en förändring. Förändring av attityder och praktik sker långsamt. Stödet för förändringar ökar allt eftersom det nya ”Main Street – programmet” växer och revitaliseringen genomförs.
8/ Genomföra och fullfölja För att lyckas måste man visa synliga resultat från avslutade och genomförda projekt – det ger förtroende för upprustningen av området.
”First, you have to be in an area where there’s some concentration of real estate and where the commercial [interests] care about the neighborhood. Bryant Park could still be done in another borough, but it would be harder.” Bryant Park Corp. President Dan Biederman
Samtal med Daniel Biederman om arbetet med BIDs som Grand Central Partnership, 34th Street Partnership, Chelsea Improvement Company och Bryant Park Corporation.
”Public park, meet private partnership”
Bryant Park i New York är kanske det främsta exemplet på hur BID-modellen även används för att lyfta nergångna stadsparker. Narkotikamissbruk och kriminalitet präglade Bryant Park i slutet av 1980-talet. Närliggande affärsverksamheter tynade bort och fastighetsbeståndet förföll. 1992 formades ett BID för parkens upprustning med ökade fastighetsvärden och stärkt handel i den omgivande bebyggelsen som resultat.
BIDs är en framgångsrik och väl beprövad OPS-lösning
BIDs är en framgångsrik och väl beprövad OPS-lösning för utveckling och förvaltning av stadsmiljöer. BID ger sådan service som kommuner förväntas ge men inte förmår, och öppnar möjligheten för privata aktörer att tillsammans med det offentliga ta initiativ till tillväxt under devisen ”building a better place for business by investing in neighbourhoods”. En BID-lagstiftning formulerades i Kanada på 60-talet och tillämpas alltmer i övriga världen – i Europa främst i Storbritannien, Skottland och Tyskland. I New York City är BID-lagstiftningen en viktig driver sedan 30 år tillbaka. En svensk version är nu varmt välkommen!
Under början av 2000-talet var Water Valley i Mississippi en bortglömd liten stad med tomma butikslokaler och övergivna bostäder. Genom ett offentligt och privat partnerskap har boende, näringsliv och beslutsfattare enats om ett gemensamt mål kring ortens utveckling.
Geografiska förutsättningar, traditioner, den fysiska miljön, tillfälligheter och personliga initiativ – alla platser har en unik särart, som kan förädlas och utvecklas.
Det finns två huvudmodeller för platssamverkan: BID-modellen (Business Improvement Districts – BIDs) och Main Street Programs. BID-modellen etablerades i Kanada under början av 1970-talet, och tillämpas idag i Nordamerika, Sydafrika, Europa och snart även i Australien. Main Street Programs utarbetades av den amerikanska kulturmiljövården under mitten av 1980-talet, och modellen är numera en välbeprövad, effektiv revitaliseringsprocess för såväl huvudgator i storstäder som hela småorter och destinationer.
Liksom BIDs bygger Main Street Programs på en organiserad samverkan mellan offentliga och privata aktörer i ett geografiskt avgränsat område. Samverkan i BIDs är till skillnad från i Main Street Programs reglerad i en särskild lagstiftning – i övrigt har modellerna stora likheter. Många BIDs i USA har sina ursprung i Main Street Programs.
Main Street Programs bygger på fyra huvudteman, som därefter bryts ner i åtta undergrupper. Det är de så kallade ”Main Street Programs – Four Point Approach” och ”The Main Street Philosophy – Eight Principles of Success”!
Main Street Programs – Four Point Approach
1/ “Gestaltning” – innebär att få området i ”top physical shape”. Intressant arkitektur och gestaltning överför ett visuellt budskap om området. Skapa en inbjudande och lockande atmosfär genom skyltfönster, parkeringar, gatuskyltar, gatubelysning, gångstråk och landskapsplanering. Dra nytta av områdets främsta tillgångar, som historiska byggnader och stadsdelens arkitektoniska karaktär.
2/ ”PR och reklam – handlar om förbättrade affärer” – image och erbjudanden Genom att marknadsföra områdets unika tillgångar genom annonsering, affärserbjudanden, lokala arrangemang och marknadskampanjer får man fram en positiv bild för handel, investerare, nya affärsverksamheter och besökare i allmänhet.
3/ ”Organisation” – att arbeta mot gemensamma mål på en ort Sunt förnuft i volontärdrivna program och väl organiserade styrelse- ochkommittéverksamheter En bra ledning/organisation kan underlätta det svåra arbetet att fåkonsensus i, och samarbete mellan, de skilda grupperna med intressen i område.
4/ ”Ompositionera” – att finna nya verksamheter och ett nytt utbud för orten Det innebär att finna nya eller bättre inriktningar/nytt innehåll för företagen på orten/utmed engata. Man bör både hjälpa existerande affärsföretag att expandera och arbeta på att rekrytera/hitta nya företag för att stärka områdets konkurrenskraft.
The Main Street Philosophy – Eight Principles of Success
1/ Satsa på bredd Ingen specifik och enstaka fokusering. För att skapa en framgångsrik, hållbar och långvarig revitalisering krävs en bredd på innehåll, utbud och arrangemang/aktiviteter.
2/ Tillväxt skapas genom att lösa enkla problem först och kontinuerlig ökning ”Krypa innan man går”. Framgångsrika upprustningsprogram börjar med basala enkla aktiviteter som visar “att något är på gång”. Lös enkla problem först – allt efter hand som de deltagandes förståelse/intresse ökar för upprustningsprocessen kommer man att kunna bemästra mer komplexa problem och mer ambitiösa projekt.
3/ ”Self help” – egen vilja och önskan att vilja förbättra och ändra Ingen annan kommer att rädda er ort. Den lokala ledningen måste ha viljan och förmågan att mobilisera de lokala resurserna.
4/ Ingå ett offentligt och privat partnerskap – skapa samverkan Både offentliga och privata sektorer har starka intressen i området och måste samarbete för att nå gemensamma mål rörande upprustningen av ett område. Var och en har sin roll, men måste bilda ett effektivt partnerskap.
5/ Identifiera och se kraften i lokala tillgångar Unika lokala tillgångar måste ses som en resurs. Exempel är unika byggnader som ger en ökad känsla för det lokala.
6/ Kvalitet – tillfälliga klipp och klistra lösningar har en förmåga att bli permanenta Betona kvalitet i alla aspekter av upprustningsprogrammet. Detta gäller för samtliga element i processen – från fönsterskyltning till kampanjer och undervisningsprogram. Lågbudget och ”klipp och klistra”- ansträngningar förstärker en negativ bild av orten och besöksmålet. Koncentrera på kvalitetsprojekt!
7/ Förändring – skeptiker kan bli troende Attityderna i en nedsliten stadsdel svänger om. Till en början tror ingen på en förändring. Förändring av attityder och praktik sker långsamt. Stödet för förändringar ökar allt eftersom det nya ”Main Street – programmet” växer och revitaliseringen genomförs.
8/ Genomföra och fullfölja För att lyckas måste man visa synliga resultat från avslutade och genomförda projekt – det ger förtroende för upprustningen av området.
Meatpacking District är det en gång ruffiga slakteriområdet på Manhattan som utvecklades till en skön miljö för kreativa. Namnet Meatpacking (köttpackare) kommer från att området var centrum för New Yorks köttindustri – fullt av lagerlokaler, slaktare och industriarbetare. Nattetid var gatorna centrum för prostitution och droghandel.
Future Streets: Little West 12th Street in NYC’s Meatpacking District from STREETFILMS on Vimeo. Under hösten 2020 förvandlades Little West 12th Street i Meatpacking District från en trist och oanvänd bakgata till öppen och härlig mötesplats med människan i centrum. Förändringen av gatan för tankarna till Paris och visionen om 15-minutersstaden. Det är Paris borgmästare, Anne Hidalgo, som arbetar för att den franska huvudstaden skall utvecklas som små levande småsamhällen i storstaden. Målsättningen är nämligen att framtidens Paris skall erbjuda jobb, skolor, grönområden och shopping inom 15-minuters cykelavstånd från hemmet.
Sedan början av 2000-talet har området utvecklats till ett centrum för bland annat modeindustrin. De läckra industrilokalerna rymmer i dag kontor för folk inom de kreativa näringarna, trendiga barer och härliga restauranger.
Meatpacking District är det en gång ruffiga slakteriområdet på Manhattan som utvecklades till en skön miljö för kreativa. Namnet Meatpacking (köttpackare) kommer från att området var centrum för New Yorks köttindustri – fullt av lagerlokaler, slaktare och industriarbetare. Nattetid var gatorna centrum för prostitution och droghandel.