Pittsburghs Gulf Tower är en ikonisk del av stadens skyline och representerar stålstadens kulturarv. Byggnaden, som uppfördes år 1932, är en imponerande 44-våningskontorsbyggnad i Art Deco-stil och var en gång huvudkontoret för Gulf Oil Company. Precis som många andra kontorsbyggnader i USA står Pittsburghs Gulf Tower inför utmaningen med höga vakansgrader. För närvarande planeras en omfattande utveckling av fastigheten för att ge den en blandad användning av hotell, bostäder och kontorslokaler.
För att minska de höga vakansgraderna i kontorsbyggnader i USA har Biden-administrationen infört möjligheten att söka ekonomiskt stöd för fastigheter som ligger nära allmän infrastruktur. Stödet välkomnas av Pittsburghs Gulf Towers ägare med som nu ser nya möjligheter att förverkliga revtaliseringen av fastigheten.
Att omvandla kulturfastigheter till bostadsrätter och främja tillgängligheten till kulturarvet är en viktig fråga som väcker många tankar och diskussioner- Bangatan 10 i Göteborg är ett exempel på en kulturfastighet som genomgår förändringar i syfte att öka tillgängligheten till bostäder samtidigt som man bevarar dess historiska värden. Genom att omvandla fastigheten till bostadsrätter kan man skapa en hållbar ekonomi för projektet samtidigt som man tillåter människor att bo i och uppskatta dess unika atmosfär.
Men frågan om kulturarvet är enbart tillägnat människor med god ekonomi eller förmånliga hyreskontrakt är en berättigad oro. Det är viktigt att bevara kulturfastigheter och göra dem tillgängliga för alla samhällsskikt, inte bara de med ekonomiska resurser eller goda kontakter.
För att möjliggöra det behövs det olika åtgärder och politiska insatser. Att sänka byggmomsen för särskilt bostadsbyggande, som föreslagits av tidigare statsminister Göran Persson och LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin, kan vara en väg att driva en aktiv kulturpolitik som främjar bevarandet av kulturarvet.
Genom att differentiera byggmomsen och ge incitament för att omvandla kulturfastigheter till bostäder kan man uppmuntra investeringar i renovering och restaurering av dessa byggnader. Detta skulle inte bara bevara kulturarvet utan också bidra till att öka tillgängligheten till bostäder för olika samhällsgrupper, inklusive hyresgäster med lägre inkomster.
Det är viktigt att komma ihåg att bevarandet av kulturarvet inte bara handlar om att bevara byggnader och strukturer utan också om att bevara en levande kultur och samhällsgemenskap. Genom att göra kulturfastigheter tillgängliga för boende och verksamheter kan man bevara deras unika karaktär samtidigt som man främjar social inkludering och mångfald i samhället.
En unik möjlighet att förvärva Sillegården i Västra Ämtervik, utanför Sunne i Värmland, har nu dykt upp. Gården har en rik och fascinerande historia som är starkt förknippad med den framstående textilkonstnären Ida Sahlström.
Historien börjar med Sillegårdsbrunn och varmbadhuset, men under Ida Sahlströms tid omvandlades gården till ett pensionat. Redan på 1700-talet blev Sillegårdsbrunn populärt bland de högre samhällsklasserna för sina källkurer. Under 1800-talet lockade det hundratals besökare som trodde på vattnets påstådda hälsosamma egenskaper.
Ida och maken August, återvände från ett decennium i Stockholm till Värmland, där de förvärvade Sillegårdsbrunn år 1915. De renoverade badhuset och utvecklade anläggningen till ett pensionat. Idas entreprenörsanda och kreativitet ledde till att hon ritade restaurangen i fornnordisk stil medan hennes syskon, konstnärerna Anna och Bror, skapade de vackra dekorationsmålningarna på väggarna.
Sillegården bär fortfarande på spår från den tidiga 1900-talsmiljön, med möbler formgivna och byggda av de tre syskonen Sahlström. Ida hade flera väverskor anställda och tillsammans vävde de trasmattor och den välkända hålgardinen Fryksdalsrutan. Hennes textilkonst blev vida känd och hon drev det dåtida textila centret i Värmland.
Ida föddes den 30:e april 1871 på Sahlströmsgården i Utterbyn, utanför Torsby i Värmland. Hon var inte ensam i familjen om sina konstnärliga ambitioner; även hennes syskon Anna och Bror blev konstnärer, vilket bidrog till att omvandla Sahlströmsgården till en kulturell mötesplats för dåtidens svenska konstnärs- och kulturelit.
Trots motstånd från fadern Per Sahlström, som var en mycket framstående lantbrukare och lokalpolitiker, fortsatte syskonen Sahlström att utvecklas som konstnärer. Idas smeknamn ”Fryksdalsmora” speglar inte bara hennes skicklighet som konstnär och konsthantverkare utan också hennes känsla för affärer och entreprenörskap. Mer än 500 mönster av hennes verk finns bevarade och visas på Sillegården än idag, vilket är ett levande kulturarv av betydelse för svensk textilkonst. Läs mer » » »
Paris borgmästare, Anne Hidalgo, har påbörjat arbetet med den så kallade 15-minutersstaden. I sin podd, Urbanistica Podcast, tar stadsplaneraren Mustafa Sherif upp frågan om hur 15-minutersstaden 2.0 kan utformas när han möter arkitekten och stadsplaneraren professor Carlos Moreno. Carlos Moreno är känd för att ha introducerat idén om 15-minutersstaden genom en rapport för Paris stad 2016. I avsnittet delar Carlos Moreno med sig av sina tankar om hur 15-minutersstaden kan utvecklas och förbättras.
15-minutersstaden är ett begrepp inom stadsplanering som syftar till att skapa stadsområden där invånarna har tillgång till de flesta av sina dagliga behov inom en 15-minuters promenad- eller cykelavstånd från sina hem. Tanken är att minska behovet av långa pendlingar och bilresor genom att koncentrera olika typer av verksamheter och tjänster, såsom arbetsplatser, skolor, affärer, parker och rekreationsområden, inom närområdet för invånarna. Närheten inom 15 minutersstaden kan bidra till att skapa mer hållbara och levande stadsområden med minskade transporter, mindre trängsel och bättre livskvalitet för invånarna. 15-minutersstaden har blivit alltmer populärt och eftersträvas av många städer runt om i världen.
Mustafa Sherif som driver Urbanistica Podcast.
Paris arbetar med att skapa en 15-minutersstad genom olika åtgärder och initiativ inom stadsplanering och samhällsutveckling. Några av de åtgärder som Paris har vidtagit inkluderar:
Utveckling av lokal infrastruktur: Paris satsar på att förbättra och utveckla lokal infrastruktur, såsom gång- och cykelvägar, kollektivtrafiknätverk och offentliga platser, för att underlätta för invånarna att förflytta sig inom sina närområden.
Tillgänglighet till service: Genom att placera olika typer av serviceinrättningar, såsom affärer, skolor, arbetsplatser och rekreationsområden, inom gångavstånd från bostadsområden, strävar Paris efter att minska behovet av långa resor och att skapa mer levande och självförsörjande stadsdelar.
Stadsomvandling och omvänd planering: Paris har tagit initiativ till stadsomvandlingsprojekt och omvänd planering, där man omformar och anpassar stadens fysiska miljö för att främja närheten och tillgängligheten till olika tjänster och aktiviteter inom närområdet.
Medborgardelaktighet och samarbete: Paris involverar aktivt sina invånare i planeringsprocessen och uppmuntrar till samarbete mellan olika intressenter för att skapa en 15-minutersstad som är anpassad till invånarnas behov och önskemål
Hans Johnsson från Torsby. Foto: Aron Eriksson/Sveriges Radio.
Platsutvecklings Hans Johnsson från Torsby är inte främmande för utmaningen med att återuppliva övergivna platser. Han har ägnat sig åt att rädda ett antal ödehus i den värmländska landsbygden. Hans senaste projekt, renoveringen av en gård i byn Fastnäs i Klarälvdalen, har fått mycket uppmärksamhet.
Gården, som består av två boningshus, hade legat övergiven i hela 30 år innan renoveringsarbetet påbörjades för 12 år sedan. För Hans Johnsson är dessa ödehus inte bara gamla strukturer som förfaller utan snarare potentiella skatter av möjligheter och historia.
”När jag ser ett ödehus så känner och tänker jag ofta wow, vilka möjligheter det finns här”, säger Hans Johnsson entusiastiskt. För honom representerar varje förfallet tak och varje sprucket fönster inte bara ett problem utan en möjlighet till förnyelse och återupplivande av det som en gång var.
Efter att ha restaurerat gården Där Nol i Fastnäs och sett dess positiva effekter på lokalsamhället, ser Hans Johnsson nu fram emot att återuppliva granngården. Med varje renoveringsprojekt växer inte bara husen i skönhet och funktionalitet, utan också samhällets stolthet och sammanhållning.
Johnssons arbete är inte bara en kamp mot förfall utan också en hyllning till den värmländska landsbygdens historia och dess människor. Hans vision sträcker sig bortom bara renovering av byggnader; det handlar om att väcka liv i samhällen och bevara deras kulturella arv för kommande generationer.
Park Hill i Sheffield. Exempel på hur en rå stomme kan förädlas och förbättras till attraktiv bostadsmiljö.
En ”rå stomme” för flerfamiljshus öppnar upp för egnahemsbyggande och skapar möjligheter till ökad flexibilitet, minskade byggkostnader för slutkunden och ökad gemenskap. Det är som en vitamininjektion för bostadsmarknaden, med potential att göra den mer mångsidig och hållbar för framtiden. Modellen ger köparen en grundläggande stomme utan interiörinredning och kan sedan anpassa planlösning, materialval och funktioner efter sina behov och önskemål. Det kan leda till minskade byggkostnader för slutkunden och ökad konkurrens på bostadsmarknaden, samtidigt som det främjar gemenskap och kreativitet hos köpare och beställare.
Genom att införa modellen med en ”rå stomme” för flerfamiljshus skapas också nya möjligheter för småföretagare. Arkitekter, bebyggelseantikvarier, konstruktörer och hantverkare kan dra nytta av den här förändringem. Köpare får möjlighet att anlita sina egna konsulter och hantverkare för att anpassa och förverkliga sina visioner. Det främjar inte bara mångfald och specialisering inom byggbranschen, utan ger också köparna större kontroll över sitt projekt och kan resultera i högre kvalitet och mer skräddarsydda lösningar. På så sätt stimuleras också lokala ekonomier och entreprenörskap samtidigt som det bidrar till en mer dynamisk och konkurrenskraftig bostadsmarknad.
Arbetet med 15-min staden och tryggare skolmiljöer för barnen i Paris är en strålande förebild för hela Europas stadsutveckling.
Vi behöver politiska visioner som skapar ramverk och målbilder. Gestaltningen och detaljerna i själva genomförandet bör däremot utföras av sakkunskapen.
Den eskalerande krisen inom den amerikanska kontorsdöden har börjat få globala följder och sprider sig nu till Europa, med särskild påverkan på tyska banker. En lokal aktör varnar för att det kan vara den största fastighetskrisen sedan den globala finanskrisen och har märkt en betydande nedgång i aktiepriser och obligationer.
Möjligheten att arbeta hemifrån har visat sig vara en ovärderlig resurs. Det innebär att fastighetssektorn måste anpassa sig till den pågående förändringen. Digitaliseringen markerar en positiv förändring genom att minska påfrestningen på infrastrukturen, vilket leder till färre trafikstockningar och mindre trängsel i kollektivtrafiken.
En potentiell lösning på utmaningen för fastighetsbranschen kan vara att omvandla kontorsutrymmen till bostäder och öka antalet coworking-spaces för att möjliggöra hemarbete utan att hindra företagens tillväxt och lönsamhet. Att arbeta hemifrån bidrar till en effektivare användning av tid genom att minska pendlingstiderna, vilket även gör det möjligt för föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn istället för att stressa med arbetsresor till och från jobbet. Det kan leda till en sundare samhällsutveckling där föräldrarna kan ta ett aktivare deltagande i sina barns skolgång.
Efter framgångarna med projekt som Tate Modern i London och Domino Sugar Refinery i New York är det lätt att förstå varför återbruk och utveckling av industrimiljöer har blivit populära nuförtiden. Det senaste exemplet, av MAD Arkitekter, är lite mer ovanligt än de flesta och innebär att man bygger upp en ny byggnad med blandade verksamhetsområden över ett enormt och oanvänt lagerhus vid en nedlagd cementfabrik i Shanghai.
Industriarvet bevaras inte bara på grund av de historiska minnena det bär med sig, utan framför allt för att det ger framtiden en känsla av historia,” säger Ma Yansong, grundande partner av det kinesiska arkitektkontoret MAD-arkitekter.
Avsikten är att bevara den ursprungliga industriella och råa strukturen av lagerbyggnaden samtidigt som taket på lagerbyggnaden ersätts av en bågliknande metallvolym som ”flyter” likt Arken. Kontrasten mellan grovheten i den gamla ruffa betongfasaden och slätheten i det nya metallen kommer att ge nytt liv åt det förfallna fabriksbyggnaden samtidigt som den ursprungliga lagebyggnaden omvandlas till ett multifunktionellt urbant vardagsrum, förklarar MAD-arkitekter. Projektet är en integrerad del av en omfattande revitalisering och utveckling av industrimiljön, där den gamla cementfabriken omvandlas till en ny stadsdel vid vattnet.
Att kunna forma en långsiktig gemensam vision och berättelse om ett förbättrat samhälle är avgörande, särskilt i dagens polariserade och pragmatiska politiska klimat. Det är ofta bristen på en sådan övergripande vision som hindrar samhället från att enas kring gemensamma mål och prioriteringar.
Fokuserar vi på platsutveckling, inser vi att det handlar om mycket mer än bara fysiska förändringar. Det handlar om att skapa en ny vision för platsen tillsammans med lokalbefolkningen och andra lokala aktörer. Genom att engagera alla delar av samhället kan platsutvecklingen bli en kraftfull motor för samhällsutveckling, med förhoppningen att gynna alla samhällsklasser och skapa en mer inkluderande och hållbar framtid.
Per Schlingmanns ledare i Borås Tidning belyser vikten av en sådan gemensam berättelse och vision för Sverige. Det är genom att tydligt definiera och kommunicera vart vi är på väg som vi kan skapa enighet och framsteg. Att arbeta tillsammans för att forma denna berättelse är en nödvändig förutsättning för att möta de utmaningar och möjligheter som ligger framför oss.
