The Meatpacking District Management Association i New York City söker innovativa konsulter för att ompröva parkeringsregler och begränsa parkeringsanvändningen i en av stadens mest dynamiska stadsdelar. Projektet syftar till att:
analysera och utforska smarta parkeringslösningar genom noggranna platsstudier för att maximera utrymmen för fotgängare i detta kulturhistoriskt värdefulla och snabbt föränderliga område.
utveckla innovativa parkeringsstrategier som är anpassade för en postindustriell stadsdel i omvandling.
samarbeta med intressenter för att skapa attraktiva, fotgängarvänliga gaturum.
rekommendera nya parkeringsregler som bättre speglar områdets behov och aktiviteter.
Meatpacking District i NYC har förvandlats från intensivt bilkaos till ett livfullt och härligt folkmyller – en förändring som är resultatet av medvetna satsningar på effektivt public street management.
Genom att minska antalet parkeringsplatser i städer och sätta människor före bilar kan vi skapa levande och hållbara urbana miljöer. Parkeringsytor kan omvandlas till grönområden, gångvänlig infrastruktur och nya bostäder. För att möjliggöra denna förändring krävs investeringar i hållbara transportalternativ, som gång, cykling och kollektivtrafik, samt ett förändrat synsätt på bilens roll i stadslivet.
Professor Donald Shoup menar att denna strategi kan bidra till mindre segregerade miljöer och resultera i grönare, trevligare och mer inkluderande städer. Skulle det rentav vara möjligt att tillämpa Shoups teorier på Skanstorget i Göteborg? Med en sådan omvandling skulle torget kunna bli en plats där människor och hållbara transporter prioriteras, vilket kan främja både gemenskap och miljö.
Vi en internationell trend där man börjar diskutera att ta ut marknadsmässiga avgifter för trottoarytor och vägkanter, en så kallad trottoaravgift. Syftet är att skapa mer permanenta lösningar som både eliminerar gratisparkering och genererar intäkter som kan användas till investeringar i offentliga ytor, såsom platsbildningar och torgytor. Donald Soups forskning fokuserar på markekonomi, offentlig ekonomi, transport och parkering. Det är väldigt spännande lösningar som han kommer med.
Allan and Geraldine Rosenberg Residence i New York. Ritat av Studio Libeskind.
Behöver Sverige en ny egnahemsrörelse och en satsning på idéburna initiativ, likt projektet Allan and Geraldine Rosenberg Residence i New York, ritat av Studio Libeskind? Frågan handlar om brukardrivet byggande och förvaltande genom egnahem, kooperativa hyresrätter och byggemenskaper. När de boende äger hela processen – från byggstart till förvaltning – kan det skapa bättre kvalitet och främja konkurrens. Genom att kavla upp skjortärmarna och bygga i egen regi kan vi öka inflytandet över det egna boendet.
Hyresrätten i sin nuvarande form har möjligen överlevt sig själv. För att ge de boende större kontroll och valfrihet kan ägandeformer som egnahem och kooperativa modeller vara en lösning. Utförsäljningar av hyresrätter från både privata aktörer och allmännyttan har gjort att fler människor kunnat påverka sitt boende. Samtidigt har nyproducerade bostadsrätter ofta visat sig hålla låg byggkvalitet. Skillnaden är att du som köpare kan avstå från att investera i bostäder med bristande kvalitet. Subventionerade hyresrätter med dålig kvalitet, finansierade med skattemedel, riskerar å andra sidan att skapa en marknad med begränsad konkurrens. Detta kan göra det svårare för idéburna verksamheter att konkurrera med etablerade aktörer inom samhällsbyggnad.
Ur ett ekologiskt och kulturhistoriskt perspektiv kan det vara positivt att fastighetsägare med resurser tar hand om förfallna hus och bevarar deras kulturvärden och livslängd. Detta kräver dock insiktsfulla ägare som involverar skickliga antikvarier, arkitekter och hantverkare. Kommunala myndigheter måste också ha rätt kompetens och tillämpa plan- och bygglagstiftningen för att säkerställa att områdets karaktär bevaras.
I våras var vi med och co-hostade podden Beyond Our Places #7: Om gentrifieringens olika ansikten, som leds och drivs av Diana Uppman. I avsnittet diskuterades frågor om socialt boende och om Sverige borde satsa på social housing.
Biden-administrationens fokus på social housing väcker viktiga frågor om framtidens bostäder. Kommer vi se en återkomst av de monotona bostadsblocken från 1960-talet, eller kan vi undvika en repetition av miljonprogrammet? Det är möjligt att skapa sociala bostäder som inte bara är funktionella utan också estetiskt tilltalande. Ett inspirerande exempel är projektet Allan and Geraldine Rosenberg Residence, där Selfhelp Realty Group och Studio Libeskind visar att socialt boende inte behöver vara tråkigt eller enformigt.
Selfhelp Realty Group, en ideell organisation grundad 1936 för att stödja flyktingar från nazisternas Tyskland, bevisar att socialt boende kan kombinera funktion och design på ett nyskapande sätt. Det är dags att omvärdera vår syn på sociala bostäder och skapa bättre möjligheter för de boende att ta kontroll över sina egna hem.
Vi hade förmånen att vara gäster hos podden Beyond Our Places, som gästade Hotel Eggers i Göteborg. Gentrifiering är ett begrepp som ofta väcker starka känslor och är förknippat med negativa konsekvenser för dem som redan lever och verkar i områden som genomgår processen. Trots det observerar vi hur område efter område förändras med ökad attraktivitet och statushöjning som följd, ofta under parollen av social hållbarhet. Det väcker frågor kring hur vi kan skapa en stad där många kan leva och verka utan att drabbas av gentrifieringens konsekvenser. Dessutom är det viktigt att reflektera över hur landsbygden påverkas när allt fler välbeställda storstadsbor köper hus där.
Från ett ekologiskt och kulturhistoriskt perspektiv kan det vara positivt att se fastighetsägare med resurser ta hand om förfallna hus och bevara deras kulturvärden och livslängd. Det förutsätter dock att de nya ägarna är insiktsfulla nog att involvera skickliga antikvarier, arkitekter och hantverkare, och att kommunala myndigheter har rätt kompetens och agerar i enlighet med plan- och bygglagstiftningen för att säkerställa att områdets karaktär bevaras.
Det är viktigt att beakta dessa aspekter när vi diskuterar gentrifiering och dess konsekvenser. Vi vill tacka Diana UppmanochBeyond Our Placesför ett intressant och givande samtal om gentrifiering och platsutveckling. Vi ser fram emot fortsatta samtal och undersökningar inom området!
I podden Beyond Our Places utforskar Diana Uppman tillsammans med olika gäster våra platser. Perspektiven skiftar från vetenskap, filosofi, konst till historia, andlighet, natur och hur det är att vara människa. Diskussionerna öppnar ibland en ny dörr med nya frågor. Ibland når avsnitten en vägs ände. Oavsett vad som nås i varje avsnitt är en sak säker, allt är lika viktiga i upptäcktsresan att försöka förstå mysteriet om våra platser.
Odinsplatsen är idag en grön och lugn mötesplats. Den lilla tårtbiten av funkismiljön som bevarades har blivit gatans dragplåster.
Hur kan vi sänka bostadskostnaderna? Ska vi prioritera billigare byggande eller högre kvalitet? Under de senaste två decennierna har Sverige genomgått omfattande avregleringar. Populistiska skrifter som Jan Jörnmarks ”Övergivna planer” från Fastighetsägarna i Göteborg har spelat en central roll i lobbyarbetet för att förenkla byggregler och minska konsumentskyddet.
Förändringarna har haft konsekvenser för bostadsbyggandet. Enligt Boverket kostar byggfusk kunderna uppskattningsvis 100 miljarder kronor varje år. Varför är Sveriges konsumentregler för bostadsköp så bristfälliga? Varför tar inte bankerna och försäkringsbolagen ett större ansvar?
I slutändan handlar det om att skapa en bostadsmarknad som är mer tillgänglig, prisvärd och hållbar för alla. Det kräver en bred dialog och engagemang från alla inblandade parter för att uppnå verklig förändring och förbättringar på lång sikt!
Under en lång tidsperiod har tidskriften Borätt ägnat sig åt att utforska fenomenet byggfusk i Sverige. Nu vänder de sig till försäkringsbolag och banker med en fråga om deras perspektiv på de kostnader som uppskattas till över 100 miljarder kronor. Läs mer »»»
Londons centrala BIDs är ett lysande exempel på hur näringslivet kan investera i kulturen för att höja stadsmiljöernas attraktionskraft.
Bravo Monica Bruvik. Hur kan Sverige skapa bättre förutsättningar för att kulturen ska frodas och överleva? Årets kulturbudget är den lägsta på över 20 år, och våra kulturinstitutioner står inför drastiska besparingar. Hur kan näringslivet bidra med ekonomiska resurser för att utveckla kulturen och göra våra stadsmiljöer mer levande, attraktiva och blomstrande?
Kulturen bidrar till attraktiva och levande stadsmiljöer – lär av framgångarna i Borås skriver Monica Bruvik. i hennes senaste krönika i Fastighetsvärlden.
Svenskt kulturliv genomgår ett ekonomiskt stålbad. Genom samverkan mellan olika aktörer kan mycket åstadkommas, men kulturlivet i Sverige behöver en nödvändig tillförsel av nya ekonomiska medel. Kan våra storbanker vara med och skapa nya kulturfonder för att stötta den här viktiga sektorn?
I New York ser vi hur Bryant Park BID samarbetar med Broadway för att stödja teaterscenen.
Det finns också stor potential i att införa en svensk version av BID-lagen (Business Improvement Districts) och satsa på konceptet ”15-minutersstaden”. Londons centrala BIDs är ett lysande exempel på hur näringslivet kan investera i kulturen för att höja stadsmiljöernas attraktionskraft. I New York ser vi hur Bryant Park BID samarbetar med Broadway för att stödja teaterscenen.
Liknande satsningar i Sverige skulle kunna motverka butiksdöd och tomma verksamhetslokaler, samtidigt som de bidrar till att stärka fastighetsvärdena – allt genom en ekonomisk injektion i vårt kulturliv Läs Monicas krönika >>>
Går det att se möjligheter där andra ser problem? Urban Splash är den banbrytande fastighetsutvecklaren som med platsens historia och arkitekturen i centrum utvecklar attraktiva livsmiljöer i världsklass.
Camden Town Unlimited (CTU) är ett Business Improvement District (BID) i Camden Town, London. Det skapades för att främja ekonomisk utveckling, förbättra den fysiska närmiljön och öka samarbetet mellan olika intressenter i området.
CTU samlar in pengar från fastighetsägare och företag för att förbättra Camden Town. De använder dessa pengar för att göra området trevligare och för att hjälpa företag att växa. CTU arbetar på olika sätt för att göra Camden Town bättre, till exempel genom att fixa gatorna, stödja evenemang och hjälpa småföretag. Det visar hur BID-modellen kan vara bra för att få till lokal utveckling och samarbete.
Camden Town är känt för sin livliga atmosfär, mångkulturella influenser och berömda marknader, som Camden Market. Området har en rik historia och är hem för ikoniska musikscener som Roundhouse och Electric Ballroom.
Collective är en del av Camden Town Unlimited (CTU) och är ett coworking- och innovationsutrymme som ligger i Camden Market i London. Det är utformat för att vara en plats där entreprenörer, kreatörer och småföretagare kan träffas, arbeta och samarbeta.
En av dess unika egenskaper är dess läge i hjärtat av Camden Market, vilket ger medlemmarna tillgång till en dynamisk och kreativ miljö. Collective erbjuder olika typer av arbetsutrymmen, inklusive gemensamma arbetsområden, privata kontor och mötesrum.
Collective drivs av Camden Town Unlimited som är ett BID i London. Utställningslokaler, co-working och pop-up-lokaler har blivit viktiga redskap i positioneringen av stadsdelar och miljöer.
Utöver arbetsutrymmen erbjuder Collective också ett program med evenemang, workshops och nätverkstillfällen för att främja lärande, innovation och affärsmöjligheter för sina medlemmar.
Genom att drivas av Camden Town Unlimited är Collective en del av CTU:s övergripande mål att främja ekonomisk tillväxt och utveckling i Camden Town-området genom att stödja företagande och entreprenörskap. Det är ett exempel på hur CTU arbetar för att skapa en levande och blomstrande gemenskap för både lokalbefolkning och besökare i Camden Town.
Frågan om hur vi som invånare kan påverka vår närmiljö är central i dagens stadsplanering. Borås stad tar ett viktigt steg framåt med sitt initiativ Medel för lokal utveckling, där invånare ges möjlighet att genomföra lokala projekt som förbättrar både stadskärnan och landsbygden. Genom att prioritera trivsel, kreativitet och demokrati kan Borås utvecklas på ett sätt som gynnar alla – men vad händer när stadsplanering misslyckas med att leva upp till sina ideal? Här finns lärdomar att hämta.
Ett exempel är Kvillestaden i Göteborg, som ursprungligen var tänkt att bli en levande blandstad men istället har utvecklats till en sovstad. Dagens mest omdiskuterade förtätning i Göteborg sker i Linnéstaden, vid Skanstorget, ett av stadens mest attraktiva lägen, där redan välbärgade invånare bor. Det skapar en känsla av att man försöker återskapa ett nytt Södermalm på redan etablerade Södermalm. Samtidigt får områden som Hisingen, där behovet av utveckling är mycket större, en helt annan behandling: här planeras att byggas täta höghuskomplex med upp till 21 våningar, motiverat av behovet av kundunderlag för lokala butiker. Men är det verkligen en garanti att alla som bor i ett område också handlar där? Med dagens förändrade konsumtionsmönster, där näthandeln spelar en större roll, är den tanken inte längre självklar.
Det väcker frågor om hur vi bygger våra städer och vem de byggs för. I Köpenhamn ser vi ett exempel på en annan strategi. Där byggs nya stadsdelar i en mer mänsklig skala, där hushöjderna sällan överstiger 8–10 våningar och kanaler skapar en harmonisk miljö. Varför kan vi inte ha samma ambitiösa och balanserade planer för Hisingen som vi har för exklusiva Linnéstaden, där stadens mest välbärgade bor? Nuvarande stadsplanering riskerar att förstärka segregationen, där de ekonomiskt starkaste invånarna får tillgång till de bästa stadsmiljöerna, medan andra får nöja sig med dystopiska, höghusdominerade områden utan samma mänskliga och trivsamma stadskänsla. Är det verkligen den stad vi vill bygga?
,Ute, av Charlotte Gyllenhammar 2005.
Med Medel för lokal utveckling i Borås har invånarna en chans att påverka denna typ av utveckling och arbeta för en mer inkluderande och levande närmiljö. Genom att samarbeta mellan olika aktörer – som föreningar, företag och byalag – kan Borås skapa projekt som inte bara förbättrar stadens attraktionskraft, utan också motverkar den typ av segregerad stadsplanering som vi ser i andra delar av landet.
Det finns totalt två miljoner kronor tillgängligt per år för dessa projekt, och ansökningar upp till 100 000 kronor behandlas snabbare. Detta ger invånare och föreningar i Borås konkreta möjligheter att själva bidra till en mer jämlik och trivsam stad. Initiativet visar att det går att ge alla invånare möjlighet att påverka, och det kan fungera som en förebild för Sveriges 21 regioner och 290 kommuner.
I vår vision bör Hisingens framtida stadsplanering bygga på Business Improvement Districts (BIDs) som grundidé tillsammans med integration, kulturvärden, väl genomtänkt arkitektur, natur och hållbar bostadsutveckling som attraktionskraft. Läs Intervjun i helahisngen.se!
