Helena Holmberg från Socialförvaltningen Nordost, Göteborg stad, Lena Dalerup från Innerstaden Göteborg och Pernilla Hallberg från Bid Kville/Fastighetsägare Centrala Hisingen och Bergsjön 2031 bjuder in till en nationell kunskaps- och nätverksdag för stads- och platsutveckling genom bid/platssamverkan.
Evenemanget äger rum den 8:e februari klockan 10.00-17.15 i Medborgarhuset, Gamlestaden, Göteborg. Dagen vänder sig till alla som är involverade i stads- och platsutveckling med bid/platssamverkan som verktyg, inklusive verksamhetsledare, fastighetsaktörer, kommunrepresentanter, andra myndigheter, branschorganisationer, forskare, experter, konsulter och akademiker.
”First, you have to be in an area where there’s some concentration of real estate and where the commercial [interests] care about the neighborhood. Bryant Park could still be done in another borough, but it would be harder.” Bryant Park Corp. President Dan Biederman
Samtal med Daniel Biederman om arbetet med BIDs som Grand Central Partnership, 34th Street Partnership, Chelsea Improvement Company och Bryant Park Corporation.
”Public park, meet private partnership”
Bryant Park i New York är kanske det främsta exemplet på hur BID-modellen även används för att lyfta nergångna stadsparker. Narkotikamissbruk och kriminalitet präglade Bryant Park i slutet av 1980-talet. Närliggande affärsverksamheter tynade bort och fastighetsbeståndet förföll. 1992 formades ett BID för parkens upprustning med ökade fastighetsvärden och stärkt handel i den omgivande bebyggelsen som resultat.
BIDs är en framgångsrik och väl beprövad OPS-lösning
BIDs är en framgångsrik och väl beprövad OPS-lösning för utveckling och förvaltning av stadsmiljöer. BID ger sådan service som kommuner förväntas ge men inte förmår, och öppnar möjligheten för privata aktörer att tillsammans med det offentliga ta initiativ till tillväxt under devisen ”building a better place for business by investing in neighbourhoods”. En BID-lagstiftning formulerades i Kanada på 60-talet och tillämpas alltmer i övriga världen – i Europa främst i Storbritannien, Skottland och Tyskland. I New York City är BID-lagstiftningen en viktig driver sedan 30 år tillbaka. En svensk version är nu varmt välkommen!
Sommarprat: Varför har danskarna lyckats göra Köpenhamn till en härlig, levande, sprudlande och heterogen huvudstad? Mark Isitt efterfrågade politisk handlingskraft och mindre snack i arbetat med att skapa attraktiv blandstad. För tyvärr är trenden tydlig. Mångfalden i våra innerstäder utarmas och staden som mötesplats blir bara fattigare och allt mer strömlinjeformad. Lokala småbutiker går i graven och ersätts av internationella kedjebutiker.
Det finns två huvudmodeller för platssamverkan: BID-modellen (Business Improvement Districts – BIDs) och Main Street Programs. BID-modellen etablerades i Kanada under början av 1970-talet, och tillämpas idag i Nordamerika, Sydafrika, Europa och snart även i Australien. Main Street Programs utarbetades av den amerikanska kulturmiljövården under mitten av 1980-talet, och modellen är numera en välbeprövad, effektiv revitaliseringsprocess för såväl huvudgator i storstäder som hela småorter och destinationer. Liksom BIDs bygger Main Street Programs på en organiserad samverkan mellan offentliga och privata aktörer i ett geografiskt avgränsat område. Samverkan i BIDs är till skillnad från i Main Street Programs reglerad i en särskild lagstiftning – i övrigt har modellerna stora likheter. Många BIDs i USA har sina ursprung i Main Street Programs.
Main Street Programs bygger på fyra huvudteman, som därefter bryts ner i åtta undergrupper. Det är de så kallade ”Main Street Programs – Four Point Approach” och ”The Main Street Philosophy – Eight Principles of Success”!
”För stressade storstadsbor är 15-minutersstaden en dröm. All service och alla affärer på bekvämt gångavstånd.”
Paris borgmästare, Anne Hidalgo, har påbörjat arbetet med den så kallade 15-minutersstaden. I Anne Hidalgos vision om 15-minutersstaden kommer människan i centrum och där skall jobb, skolor, grönområden och shopping finnas inom 15-minuters cykelavstånd från hemmet. Tankarna om 15-minutersstaden bygger på ökad lokal utveckling i närområdet, för svensk del vore det spännande att förena Anne Hidalgos planer för 15-minutersstaden tillsammans med näringspolitiska reformer som en svensk BID lagstiftning.
I plats- och områdesutvecklingsuppdrag är platsutveckling.se influerade av BIDs, Business Improvement Districts, som vi är väl insatta i. Modedistriktet Meatpacking District, Times Square, 125th Street i Harlem, Grand Central Partnership (med Grand Central Terminal som kronjuvelen) och Bryant Park är några exempel i New York City, men vi har även varianter av BIDs i Sverige. I ett BID samverkar fastighetsägare, hyresgäster och offentliga aktörer med varandra enligt en given struktur för att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten i området. Man renodlar och tydliggör sig gentemot marknaden i ett gemensamt varumärke och gemensam marknadsföring. Tillsammans tar man också ett samlat grepp om gaturummet i form av markbeläggningen, sittmöbler, papperskorgar, växtlighet, belysning och skyltprogram.
Bild ritad av David Chipperfield Architects. ”Framtidsvisionen för Dairy Road är ett sammankopplat område där många ofta åtskilda delar fungerar tillsammans som ett ekosystem”, säger fastighetsutvecklarenMolonglo.
Under den senaste månaden har aktörerna bakomDairy Road arbetat med att vidareutveckla framtidsvisionen för utvecklingen av en urban ekoby i anslutning till ett våtmarksområde utanför Australiens huvudstad Canberra. Det är den lokala fastighetsutvecklarenMolonglo som har anlitat de båda brittiska arkitektstudiorna David Chipperfield Architects och Assemble Studio tillsammans med den australiensiska studion Jane Irwin Landscape Architecture, för att skapa en ny stadsdel på en före detta mjölkgård utanför Canberra. Projektet heter Dairy Road och föreslås för ett område om 14 hektar mark på en före detta mjölkgård mellan industriförorten Fyshwick och Jerrabomberra Wetlands. Tanken är återanvända områdets befintliga lagerbyggnader och addera ny bebyggelse för bostäder och verksamhetslokaler.
Avsikten är även att återskapa den förkoloniala landskapsbilden genom landskapsarkitekten Jane Irwins arbete med att restaurera våtmarker, gräsmarker och skogsmarker. Den australiensiska studion Craig Tan Architects har sedan tidigare tagit fram en plan för att utveckla och återanvända befintliga industri- och lagerbyggnader, från 1970-talet, för att bli hem för bryggeri, destilleri, kafferosterie och verksamheter inom de kreativa näringarna (bland annat ett galleri och en industridesignstudio)
Assemble Studio kommer att addera tio nya byggnader i lagerstil för verksamhetslokaler – kontorslokaler, hantverkslokaler, tillverkningslokaler för lättare industriverksamhet, sport – och idrottsanläggningar samt gemensamhetslokaler för föreningsliv, möten och konferenser.
David Chipperfield Architects uppdrag är att addera bebyggelse för boende, som rymmer upp till 700 invånare i tre och fyra våningar, kring ett våtmarksekosystem som återställts av Jane Irwin Landscape Architecture. Trädgårdar och gröna platsbildningar kommer att anläggas i vertikala utrymmen över bostäder, in i källare och mellan byggnadsvolymer genom landskapsarkiternas arbete.
Bild ritad av David Chipperfield Architects.
Det brittiska arkitektkontoret Assemble Studio tilldelades Erskine Award under Sveriges Arkitekters arkitekturgala i början av april 2022. Erskine Award går till socialt ansvarstagande arkitekter som arbetar i Ralph Erskines anda.
Assemble Turnerpriset – ett kontor som arbetar med social hållbar utveckling.
Granby Four Streets Community Land Trust arbetar med att restaurera bostäder till rimliga hyresnivåer.
Granby Four Streets Community Land Trust växte fram ur ett behov av bostäder till överkomliga priser. Deras verksamhet handlar om att skapa ett blomstrande, levande och blandat samhälle, som bygger på den befintliga kreativiteten, energin och engagemanget inom samhället, där människor från alla samhällsskikt kan bo, arbeta och umgås.
Meatpacking District är det en gång ruffiga slakteriområdet på Manhattan som utvecklades till en skön miljö för kreativa. Namnet Meatpacking (köttpackare) kommer från att området var centrum för New Yorks köttindustri – fullt av lagerlokaler, slaktare och industriarbetare. Nattetid var gatorna centrum för prostitution och droghandel.
Future Streets: Little West 12th Street in NYC’s Meatpacking District from STREETFILMS on Vimeo. Under hösten 2020 förvandlades Little West 12th Street i Meatpacking District från en trist och oanvänd bakgata till öppen och härlig mötesplats med människan i centrum. Förändringen av gatan för tankarna till Paris och visionen om 15-minutersstaden. Det är Paris borgmästare, Anne Hidalgo, som arbetar för att den franska huvudstaden skall utvecklas som små levande småsamhällen i storstaden. Målsättningen är nämligen att framtidens Paris skall erbjuda jobb, skolor, grönområden och shopping inom 15-minuters cykelavstånd från hemmet.
Sedan början av 2000-talet har området utvecklats till ett centrum för bland annat modeindustrin. De läckra industrilokalerna rymmer i dag kontor för folk inom de kreativa näringarna, trendiga barer och härliga restauranger.
Under mitten av 1960-talet började en grupp handlare i Toronto, som såg sina verksamheter hotade av ett stort köpcentrum, arbeta för att lyfta deras stadsdel Bloor West Village. De lyckades gemensamt bryta en nedåtgående spiral av förfall och utflyttning och skapa en blomstrande stadsdel med småaffärer, restauranger och konstnärliga verksamheter.
Bloor West Village Business Improvement Area invigdes 1970 och ses som startskottet för BIAs och BIDs (en lagstiftning för offentlig privat samverkan i stadsmiljöer).
Historien börjar 1967 när tunnelbanelinjen Bloor-Danforth slutfördes och många shoppare som tidigare åkt utmed Bloor Street började försvinna för resor under jord. Under samma period utvecklades även ett antal externhandelsplatser i Torontos utkanter. Konkurrensen om kunderna ökade samtidigt som flödena av kunder minskade i stadsdelen. Det ledde till att många handlare tvingades att stänga sina butiker och i vissa fall följa ”folkmassorna” till externhandelsplatserna. Det ledde till flera tomma butikslokaler och att området började att förfalla.
De affärsmän som stannade kvar i sina affärsrörelser reagerade genom att bilda en köpmannaförening. Medlemskapet i köpmannaföreningen innebar mycket stora ansträngningar med att ”knacka dörr” och begära frivilliga donationer för lokala förbättringar i området. Ett problem som handlarna ofta stötte på var att endast ett fåtal företag i varje kvarter var villiga att bidra. Köpmannaförening upplevde att de hade otillräckligt ekonomiska medel och stöd för att göra någon skillnad. I ren frustration gick en grupp affärsmän och handlare längs Bloor Street West till stadshusets och delstatens politiker för att söka om en lagstiftning som skulle tvinga alla företag inom ett bestämt område att betala en avgift för att återuppliva deras stadsdel genom fysiska förbättringar och marknadsföringsaktiviteter. Avgiften skulle samlas in av staden och överlämnas till en utvald styrelse för att användas utifrån en affärsplan. Efter viss övertalning antogs slutligen lagstiftningen om Business Improvement Areas (BIA) och Bloor West Village blev därmed en pionjär och utsågs till Torontos första BIA 1970.
Under det första året röstade Bloor West Village medlemmarna själva på en budget på 47 500 dollar och pengarna användes huvudsakligen till fysiska förbättringar i stadsdelen. Omvandlingen var dramatisk.
I USA var New Orleans först att skapa en liknande lokal organisation 1975 och i Storbritannien (först i Europa) infördes lagstiftningen för BIDs vid årsskiftet 2004-05.
Manchester BID bjuder in medlemmarna för att forma nästa affärsplan (2023-28) I Sverige finns en oro över att en eventuell BID-lagstiftning skulle medföra tvingande åtgärder och det är kanske därför dags för ett förtydligande kring det. Den internationella BID-lagstiftningen varierar mellan olika länder. Storbritannien har exempelvis ett större inflytande från stat och kommun jämfört med i USA. Gemensamt för den internationella BID-lagstiftningen är att den bygger på en demokratisk process, precis som i valet av politiska partier till Sveriges riksdag, utifrån en gemensamt framtagen affärsplan under en bestämd period ( Storbritannien 5 år ) .
Under de senaste tio åren har Manchester BID arbetat nära sina medlemmar för att leverera evenemang, marknadsföra stadskärnan och göra Manchester till en av de mest levande, attraktiva och motståndskraftiga stadskärnorna i Storbritannien. Nu blickar Manchester BID framåt mot de kommande fem åren. I december kommer deras BID att gå till en juridisk omröstning för den tredje mandatperioden för att fortsätta deras viktiga arbete.
Upprustningen av Avenyn i Göteborg har diskuterats under 10 år i stan men vi som bor i Göteborg har endast sett en ny arkitekttävling för gestaltningen av gatan som ett resultat av diskussionerna. Hur ser det i andra delar av världen? Vad kan vi i Sverige lära oss av t ex BID-lagstiftningen i NYC? Vilka effekter och resultat har BID-lagstiftningen givit skattebetalarna i NYC under samma tidsperiod som Avenyns utveckling diskuterats i Göteborg?
Det blev grönt ljus för utvecklingen av Midtown med cykelstråk och nya platsbildningar 2009. Nu börjar förståelsen om minskad biltrafik och ökade satsningar på attraktiva rum mellan husen och cykeltrafik landa även i Sverige. Frågan är bara om vi i Sverige verkligen har rätt verktyg för att förverkliga de stora investeringarna och ekonomi till förvaltningen av miljöerna över tid? I NYC har nämligen BID-lagstiftningen varit en avgörande driver för revitalseringen av Midtown på Manhattan.
Green Light for Midtown är initiativet i NYC som skapade bättre luft, mindre trängsel och ökad säkerhet på stadens gator och torg. Green Light for Midtown började implementeras under slutet av maj 2009, efter att borgmästare Bloombergs tillkännagivande av projektet i februari 2009. Arbetet skapade nya gångstråk i områden på Broadway och på Times Square (47:e till 42:a gatan) och Herald Square (35:e till 33:e gatan). Omfattande säkerhetsförbättringar gjordes också utmed Broadway-stråket mellan Columbus Circle och Madison Square.
Meatpacking District är det en gång ruffiga slakteriområdet på Manhattan som utvecklades till en skön miljö för kreativa. Namnet Meatpacking (köttpackare) kommer från att området var centrum för New Yorks köttindustri – fullt av lagerlokaler, slaktare och industriarbetare. Nattetid var gatorna centrum för prostitution och droghandel.
